onsdag 11 april 2018

Peace and love!

Det finns ju något som heter skrivkramp och i bland känns
det verkligen som man tömt ut allt som man vill säga......men
fast det är inte riktigt så, för om man bara skriver som om man pratade
med någon har man ju alltid något att säga. Tankar far hit dit,
speciellt när man ser nyheterna på TV då blir man förskräckt
med allt som händer ute i världen! Försöker tänka positiva
tankar men i bland är det svårt, det är för mycket information
helt enkelt. När jag var liten flicka på 60-talet var det också mycket
politiska kriser som idag, Det kom aldrig till min kännedom eftersom
jag var så liten. I bland önskar man att man var ett lyckligt ovetande barn
som kunde leka och vara i nuet och känna förundran över en vacker fjäril
eller söt liten nyckelpiga. Kanske dags att ta fram barnet i mig igen och
försöka ta det lika lätt på saker och ting för jag kan ändå inte rädda världen!


   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar